
Redan på 1200-talet låg här en gård och ett tegelbruk. Heliga Birgitta och hennes man Ulf Gudmarsson var 1327 ägare till gården.
BIRGITTAKYRKAN
I kyrkan, som var Verner von Heidenstams lekstuga, finns fina glasmålningar i fönstren, som visar Erik Hand och hans vapenbröders insatser i kriget i Polen. Han stupade 1632 och ligger begravd i Augsburg. Erik var son till Virginia Eriksdotter.
I Birgittastugan finns också ett litet muséum.
Herrgården ligger på höger sida om bruksvägens nedre del mot Vättern. Tidigare hade den en vida omtalad trädgård och park varifrån bl a "Aspa-päronet" kom.
Nedanför herrgården, nästan nere vid vattnet, finns en promenadväg in till höger. Den går runt Kvistudden, som tidigare var ett arboretum, där de flesta av Sveriges träd växte. Än idag finns ett 20-tal olika sorters träd här. I början av promenaden finns en "varggrop" till vänster. Den finns med på en karta från 1736.
På vägen mellan herrgården och väg 49 ligger bl a korsvirkesstallarna. I ett av dem är Bellmanmuséet inrymt. Bellman var ju god vän med friherre Diedric Duwall, som en tid var ägare till bruket.

Järnbruksrörelsen startade i slutet på 1600-talet. I anslutning till Aspaån startades inte mindre än 1 masugn, 2 hammare och smedjor.
Idag ser man bara resterna av kolhusets grund i Algrena, på höger sida av Fagertärnsvägen vid den uppdämda ån.
Vid sänkning av vattennivån ser man även resterna av smedjan med bl a vattenhjulen.
Upptäckten av blomman gjordes av teologie studerande Bernhard A Kjellmark 1856 efter tips från lokalbefolkningen. 1905 fridlystes den och det var första gången som ett naturminne fredades i Sverige. Innan hade den sålts hinkvis på torget i Askersund. Den är inte ursprungsplatsen för all världens 20-tal röda näckrosarter, men för Europas. Den är Sveriges största vilda blomma och störst bland Europas näckrosor. Den blommar i juli och augusti.
Om man istället för att köra vägen tillbaka till Aspa från Fagertärn kör vägen till vänster vid vägskälet Aspa - Fagertärn, så kommer man efter ca 300 m till Johannes kammare. Det är en grotta som är 7 m djup och 3 m hög. Det sägs att en man tog sin tillflykt hit när koleran härjade i Tiveden under mitten av 1830-talet.
Fortsätter vi nu vägen fram kommer man efter ca 2 km till stora Vargaklämman. Det är Tivedens bästa exempel på grottor och gångar under väldiga stenblock. Den sammanlagda längden av gångar har uppmätts till nästan 20 m.
På samma väg strax innan den lilla tärnen Läppapuss ca 250 m efter stora Vargaklämman ligger en väldig blockanhopning. Under dessa block finns det också grottor.
TIVEDEN ÄR FANTASTISKT!