Invigning av utställningen i Aeroseum, Göteborg

VARFÖR ETT AV MINA INTRESSEN BLEV FLYGPLAN

När vi 1988 köpte vår gård i Landvetter, fick vi reda på att ett engelskt bombplan hade störtat i en tidigare uppförd tvättstuga på vår mark. Idag står en ny tvättstuga, uppbyggd 1945, på samma plats.

Jag började forska i händelsen, men fick inte tillräcklig information från krigsarkivet, för att stilla min nyfikenhet.

Jag gick då in som medlem i Svensk Flyghistorisk Förening. Här träffade jag en kille från Mölndal, Håkan Eriksson, som hade en sommarstuga i närheten av Rönnäng, på västkusten. Han hade blivit kontaktad av en fiskare, som fått ett sporrhjul i sin kräfttrål. Detta började Håkan forska i och kom fram till att det härrörde från ett engelskt bombplan.

Nu gick jag ut i radions program "Efterlyst" och fick kontakt bl.a. med en flyghistoriker i Landvetter samt en del andra personer, som hade vissa uppgifter och saker från det störtade planet.

Det visade sig att planet, en Handley Page Halifax GRII, var ett engelskt fyrmotorigt tungt bombplan, som varit ute på spaningsuppdrag.

Kl. 14:45 startade piloten, flyglöjtnant G. Davison, sin Halifax JP329 från Stornoways startbana, på en färd till Skandinaviens kust, för en patrullflygning i området över Skagerack och Kattegatt. Uppdraget var att anfalla tyska fartyg som fanns i området.

Kl. 19:40 befann sig flygplanet omkring 6 mil nordväst om Göteborg. Det blev belyst ovanifrån med lysraketer och beskjutet av tyska fartyg. Det blev träffat i en motor och brand utbröt ombord. Piloten gjorde undanmanövrar, gick ned på låg höjd, men planet träffade vattenytan och studsade upp igen. Vid kontakten med vattnet slogs planets stjärtparti delvis sönder, radarn, som fanns i en radom på planets undersida slets bort.

Efter att på nytt ha blivit beskjutna och fått bekämpa en ny brand stod det klart att man inte kunde ta sig tillbaka till basen.

Piloten sökte sig ner till ljusen i Göteborg och den relativa säkerheten i Sverige. Mottagandet var luftvärnseld, vilken inte var särskilt träffsäker från den neutrala svenska kustbevakningen.

Nu tömdes bomblasten snabbt och nödsignaler sändes ut.

Utan att kunna identifiera flygplatsen, vände JP329 ut ill havs ännu en gång, men babords motor hade nu stannat helt och flygplanet började brytas sönder. Efter att förgäves försökt hitta Torslanda för landning där, beslöt piloten att landa planet på första bästa plats.

Piloten satte kurs mot en massa ljus, vilka han trodde var staden Göteborg. Med stor svårighet lyckades han ta sig förbi och såg toppen av en höjd rakt fram. Han beordrade 6 man att hoppa i fallskärm med 5 minuters mellanrum. Han flög över höjden, genom några högspänningsledningar, gick mot ett träd och störtade ner i en å och slog sönder isen vid nedslaget.

Det var inte bara gårdens tvättstuga som blev skadad. Järnvägsledningen drogs också ner på en sträcka av 12 m. Banan blev därför strömlös mellan Landvetter och Härryda.

Om hela denna händelse, som inträffade den 13 januari 1945 finns bl.a. information om planet och dess utrustning, om krigssituationen vid denna tid samt ett mycket intressant brev, som skrevs av en då 16-årig pojke till sin bror, stationerad som flygtekniker på Såtenäs.

Pojken Knut Lincoln, var son till brandchefen i Härryda och var därför bland de första på olycksplatsen. Hans 10 sidor långa rikt detaljerade brev, som även har en ritning av hela olycksområdet, är en fantastisk, spöklikt beskrivande, berättelse till eftervärlden.

Historien om desarmeringen av bomber saknar inte heller den spänning. Det visade sig nämligen att man inte hade gjort sig av med all bomblast innan nödlandningen. Man fann tre stycken 250-kilos bomber i ån, som först kom fram då vattenståndet sänktes. Detta gjordes för att man bättre skulle komma åt delar i vattnet, som skulle tillvaratas.

Trots denna stora olycka klarade sig 7 stycken av planets 8-mannabesättning. Den som förolyckades var David Boweren, färdmekaniker. Han fastnade i planet när det gick ner i ån och drunknade. Piloten däremot klarade sig och kröp upp till granngården, där han blev omhändertagen.

En första utställning gjordes inför 50-års-minnet på Mölndals muséum. Numera finns den fast utställd i ett bergrum i Aeroseum, Göteborg.

HELA AEROSEUM ÄR VÄL VÄRT ETT BESÖK

FLER UTFLYKTSMÅL I ASPA BRUKS OCH OLSHAMMARS NÄRHET

JÄTTESTOLEN

Från Askersund-Tived-vägen tar man norrut på skogsvägen väster om Bergvattnet. Efter 500 m finns en vägbom och efter ytterligare 700 m kommer man fram till en liten bäck från Lomtärn, som korsar vägen. En stig följer bäcken österut, först på södersidan och sedan på norrsidan. När man nått sjön Bergvattnet följer man stranden norrut c:a 200 m. Jättegrytan ligger 10 m från stranden.

Denna jättegryta är Tivedens märkligaste och mest imponerande jättegryta, 3 m bred och 3 m hög. Den omnämndes redan på 1700-talet som en av Tivedens sevärdheter. Den är utslipad ur bergssidan och påminner om en "jättes" stol.

JUNKER JÄGARES STEN

Junker jägares sten är det största lösa klippblocket i Tiveden. Det är ett av landets mest sevärda flyttblock.

Från vägen fram till Vitsand viker en kort väg av mot nordost. Från vägens slut följer man en stig med orangefärgad markering c:a 100 m fram till stenen.

VITSANDSGROTTORNA

I närheten av sjön Vitsand ligger förkastningsgrottorna - Vitsandsgrottorna.

STENKÄLLA

Nu är vi mitt inne i Tivedens nationalpark som kallats Trolltivens hjärta. Väldiga bergsryggar omväxlar med djupa sprickdalar och kolossala stenblock under vilka grottor bildats. Det var främst genom Tivedenkännaren Thure Elgåsen och greve Eric von Rosen som Stenkälla 1942 avsattes som domänreservat. Upptäcktsresanden Eric von Rosen skall vid sitt första besök ha sagt att Stenkälla var det vildaste i sin art han hade sett i fyra världsdelar.

TAKSTENEN

På andra sidan vägen vid Bovikens rastplats går en väg upp i skogen. Efter 2,8 km finns en gammal stig på vänster sida av vägen, som går upp förbi Takstenen. Ett stort klippblock som bildar tak över en "grotta".

TIVEDSTORP

Tivedstorp är en av Tivedens gamla finnbyar. En liten oas mitt inne i Tivedens mörka barrskogar. IM (Individuell Människohjälp) har också en liten hantverksbod alldeles intill Caféet.

STJERNSUNDS SLOTT

Stjernsund ligger på vägen mellan Hammar och Askersund. Ett av de interiörmässigt bäst bevarade slotten från 1800-talet. En av de fyra flyglarna kallad "Prinsflygeln" har sångarprinsen Gustav inrett och en annan kallad "Biljardflygeln" har hans bror August inrett.

Här finns också ett litet muséum om bl.a. kreatursaveln under familjen Cassels tid. Stjernsund är stamort för svensk rödbrokig boskap (SRB).

I en av byggnaderna finns även ett vagnsstall.

Längst nere vid Vätterns strand ligger slottscaféet. En liten fin byggnad med trivsam atmosfär.

KINAPARKEN I BASTEDALEN

Ett annat rofyllt utflyktsmål är Kinaparken i Bastedalen. Det är ett gammalt kalkbrott, som gjorts om till Kinapark. Det ligger alldeles intill Bastedalens herrgård. En annorlunda upplevelse mot Tivedens trolska natur.

KULLÄNGSSTUGAN

Kullängsstugan är ett bostadshus från 1600-talet. Årtalet 1693 finns inristat i takåsen. Träden som användes var 200 år när de avverkades. Man säger att timret är handbilat, med en speciell yxa.

Kullängen var på sin tid en medelstor gård, men bostadshuset är mycket större än de flesta andra bondestugor i 1600-talets Närke.

Denna sevärdhet ligger på en avfartsväg mot Tived från vägen mellan Askersund och Laxå. Skylt finns vid avfartsvägen.

BÖLETS ÄNGAR

Förutom dessa många sevärdheter finns det ett rikt djurliv och en intressant fauna. En mycket rik fauna finns på Bölets ängar. Där växer bl.a. orkidén Guckusko.

Här finns också rikligt med gruvhål från tidigare gruvdrift.

Att trakten vid Aspa bruk var bebodd sedan lång tid tillbaka kan man konstatera av fynd som bl.a. gjorts vid "Stubbetorp". Här har man hittat rester efter boende både från 4000 och 6000 år sedan.

VISST ÄR TIVEDEN FANTASTISKT!

Utflyktsmål i ASPA BRUK, OLSHAMMAR o TIVEDEN

OLSHAMMARSGÅRDEN

Redan på 1200-talet låg här en gård och ett tegelbruk. Heliga Birgitta och hennes man Ulf Gudmarsson var 1327 ägare till gården.

På Gustav Vasas tid gavs gården i förläning till Erik XIV:s dotter Virginia Eriksdotter. (Modern var Agda Persdotter kallad Agda i "Porten".)

Detta var också Verner von Heidenstams barndomshem. Här föddes han 1859. Rummet som han föddes i är nu muséum.

BIRGITTAKYRKAN

I kyrkan, som var Verner von Heidenstams lekstuga, finns fina glasmålningar i fönstren, som visar Erik Hand och hans vapenbröders insatser i kriget i Polen. Han stupade 1632 och ligger begravd i Augsburg. Erik var son till Virginia Eriksdotter.

BIRGITTASTUGAN OCH BIRGITTASTENEN

I Birgittastugan finns också ett litet muséum.

Framför stugan ligger Birgittastenen. Enligt sägnen steg hon upp på den, när hon skulle sitta upp på sin häst och rida över Vättern till Vadstena.

ASPA HERRGÅRD

Herrgården ligger på höger sida om bruksvägens nedre del mot Vättern. Tidigare hade den en vida omtalad trädgård och park varifrån bl a "Aspa-päronet" kom.

Här finns en damm med röda näckrosor från sjön Fagertärn.

Gården, en stormansgård, som låg på denna plats innan hette Torp. Den finns med på en karta från 1736. Här bodde på 1400-talet den beryktade fogden Jöns Erikssons änka, Birgitta Ulfsdotter.

På 1600-talet bodde riddaren Bength Larson på gården. I Askersunds landskyrka finns en gravsten inmurad i en vägg, som skall föreställa honom klädd i rustning.

KVISTUDDEN

Nedanför herrgården, nästan nere vid vattnet, finns en promenadväg in till höger. Den går runt Kvistudden, som tidigare var ett arboretum, där de flesta av Sveriges träd växte. Än idag finns ett 20-tal olika sorters träd här. I början av promenaden finns en "varggrop" till vänster. Den finns med på en karta från 1736.

KORSVIRKESSTALLARNA

På vägen mellan herrgården och väg 49 ligger bl a korsvirkesstallarna. I ett av dem är Bellmanmuséet inrymt. Bellman var ju god vän med friherre Diedric Duwall, som en tid var ägare till bruket.

Bruksvägen med sina byggnader ser idag, i stort sett, likadan ut, som den gjort sedan brukets glansperiod.

ALGRENA SMEDJA (Akvarell av Elias Martin i slutet av 1700-talet.)

Järnbruksrörelsen startade i slutet på 1600-talet. I anslutning till Aspaån startades inte mindre än 1 masugn, 2 hammare och smedjor.

I närheten fanns också gårdarna Aspa och Algrena.

Det var många familjer som bodde i närheten och arbetade i dessa verksamheter.

I slutet av 1700-talet och början av 1800-talet byggdes t.ex. de två "Stenhusen" i Aspa, som bostäder till smederna. Som mest bodde 49 personer i det stora huset.

STENHUSEN

Idag ser man bara resterna av kolhusets grund i Algrena, på höger sida av Fagertärnsvägen vid den uppdämda ån.

Vid sänkning av vattennivån ser man även resterna av smedjan med bl a vattenhjulen.

FAGERTÄRN

Upptäckten av blomman gjordes av teologie studerande Bernhard A Kjellmark 1856 efter tips från lokalbefolkningen. 1905 fridlystes den och det var första gången som ett naturminne fredades i Sverige. Innan hade den sålts hinkvis på torget i Askersund. Den är inte ursprungsplatsen för all världens 20-tal röda näckrosarter, men för Europas. Den är Sveriges största vilda blomma och störst bland Europas näckrosor. Den blommar i juli och augusti.

Tag av vid vägkrysset på väg 49 vid Aspa Bruk - Fagertärn åt väster och Aspa Herrgård åt öster.

JOHANNES KAMMARE

Om man istället för att köra vägen tillbaka till Aspa från Fagertärn kör vägen till vänster vid vägskälet Aspa - Fagertärn, så kommer man efter ca 300 m till Johannes kammare. Det är en grotta som är 7 m djup och 3 m hög. Det sägs att en man tog sin tillflykt hit när koleran härjade i Tiveden under mitten av 1830-talet.

STORA VARGAKLÄMMAN

Fortsätter vi nu vägen fram kommer man efter ca 2 km till stora Vargaklämman. Det är Tivedens bästa exempel på grottor och gångar under väldiga stenblock. Den sammanlagda längden av gångar har uppmätts till nästan 20 m.

Här lär man ha fångat vargar i gamla tider. Antingen fastnade de i fångstnät eller så mötte de sitt öde i passet.

RÄVAYLET vid Läppapuss

På samma väg strax innan den lilla tärnen Läppapuss ca 250 m efter stora Vargaklämman ligger en väldig blockanhopning. Under dessa block finns det också grottor.

På vägen ut mot Tived-Askersundsvägen kör vi förbi Bosjön vid Getaryggen.

På ett litet område får man uppleva ett rikt djurliv, en varierande fauna och en underbar natur.

I närheten finns också fina badplatser, båthamn och många små sjöar att paddla i.

TIVEDEN ÄR FANTASTISKT!

TORPET ASKERSTORP

ASKERSTORP som vi köpte 2006 har en spännande historia. Jag fick den av en ättling till familjen Asker, i Östersund.

Gardessoldaten Johan Ask (Johan Olsson född 1750) och hans hustru Lisa Kumberg (Beata Elisabeth Kumberg (Brita Elisabeth Andersdotter född 1744)flyttar in på Aspa torp i Hammars socken omkring 1776.

Mars månad 1777 skrev Johan på för 6 års soldattjänst vid Svea Livgarde och tilldelades soldatnamnet Ask. Tjänstgöringen ägde rum på Ladugårdsgärdets övningsfält i Stockholm. Han skrev senare på för förlängning av tjänstgöringen, men den 22 maj 1792 strax efter mordet på Gustav III rymmer Johan hem till Aspa och familjen. Det märkliga var att han inte eftersöktes.

På torpet fortsatte Johan som skomakare. Johans far Olof Ersson i Askersund var också skomakare. Han står fadder i kyrkboken 1753, sockenskomakare i Norra Algrena.

Lisa Kumbergs far hette Anders Andersson och var nämndeman i Dalbytorp. Hennes mor kom från Dimmestorp och hette Maria Jansdotter. Lisa bytte sitt efternamn Andersdotter till Kumberg några år innan hon gifte sig. Hon hade dessförinnan fått en oäkta son 1765, som fick namnet Anders (Andersson) Kumberg.

Mellan åren 1773 och 1785 fick Johan och Lisa totalt 5 barn. En dotter som avled 11 dagar efter födseln. Fyra söner varav den yngste omkom i en olycka vid 8 års ålder.

Följande nådde vuxen ålder:

Carl född 1775 flyttade till Uppland 1793.

Johan född 1778 gifter sig med Anna Cajsa Jansson född 1782 i Dimmestorp. Blir änkling ett år efter giftet.

Jakob född 1780 stannar kvar på torpet och bedriver skomakeri.

Jakob tog alltså över torpet och fortsatte med skomakeriet parallellt med de till torpet hörande förpliktelserna. Han gifter sig 1806 med Anna Stina Taberman född 1775 i Kil, Närke. Hon kom från smedssläkten Taberman.

Gustav född 1807. Flyttade till Stockholm. Återkom 1830 med Eva Sophia Westerberg och deras oäkta dotter Sophia Wilhelmina. Flyttade in på Boda soldattorp, där Gustavs moster Catharina Kumberg född Taberman bodde. Eva Sophia flyttar tillbaka till Stockholm 1831 och lämnar dottern hos Gustav.

Gustaf född 1807 etablerar sig som skomakare i Askersund. (Anfader till Åke Asker i Östersund.)

Anna Sofia född 1810.

Jan Jakob född 1812.

Tvillingarna Anders och Maja födda 1815.

Johan Ask och Lisa Kumberg bor kvar på torpet hos Jakob och hans hustru Anna Stina till sin död.

Lisa avlider i maj 1824 och Johan 3 månader senare.

Omkring år 1830 ändras namnet Ask till Asker.

Jan Jakob tar över torpet runt 1840. Torpet får nu namnet Askerstorp.

Han gifter sig 1845 med Brita Catharina Hellberg född 1811 i Askersund. De får inga barn.

Anna Stina Taberman avlider 1849 vid 75 års ålder och änklingen Jakob Asker avlider 1862 vid 82 års ålder.

Torpet övertas 1864 av mjölnaren Lars Erik Ersson, som samma år flyttar in från Askersund. Han var född 1836 och ändrar sitt efternamn till Ölin strax efter övertagandet. Hustrun Matilda Augusta Ersdotter var född 1840 i Askersund. (Lars Erik finns med i Hans anor.)

Jan Jakob Asker och Catharina Hellberg bor kvar på torpet till sin död. Jan Jakob dör 1866, 48 år gammal, medan Brita Catharina lever till c:a 1895-1900. (Uppg. Från Åke Asker 2007-04-27.)

Torpet finns med på ännu äldre kartor och benämns då Bergstugan.

Askerstorp 13/11 - 2009 - Premiär!

Första inlägget!